Jag minns det så väl, jag minns det som om det var igår. Det låter så klyschigt på något vis, men det är sant. Den där dagen som jag knappt trodde skulle komma, när den dagen äääntligen kom. Ja det var höjden av lycka.

Den 24 Mars var dagen vi räknat ned till kommen. Den dagen både kom och gick utan ett enda tecken. Förvärkar hade jag haft från v 16 och från v 25 var dem redan så pass onda som de första värkarna när Siri var på G.

Men BF dagen var precis som vilken dag som helst. Det skulle visa sig att du Algot ville stanna i 9,5 månad. Så inte förens 6 April tyckte du att det var dags.

På kvällen den 5 April började jag misstänka att något faktiskt var på gång, efter att ha nästan tappat hoppet. Haha ja hjälp vad bitter jag var mot slutet. Och vad förbannad jag blev på alla andra gravida som klagade på sina graviditeter i v 32 typ. Som sagt jag var bitter. Men mycket berodde såklart på att jag längtade så efter dig Lillebror.

På kvällen den 5 April bestämde vi att det fick vara dags att åka in. Var det inte dags utan bara lur så hade vi ändå kollat läget tänkte vi.

Så mamma fick komma hit och ta hand om Siri som låg och sov för kvällen medans jag och Fredrik slängde in bb-väskan i bilen.

Väl inne på förlossningen tog det lite tid, vi blev visade till ett rum och vi fick efter undersökning frågan om vi ville stanna kvar över natten då klockan redan hunnit bli midnatt. Vi stannade kvar. Sov hyffsat och på morgonen någon gång vid 6 skuttade jag ur sängen likt ett otympligt kylskåp och började traska runt runt i rummet för att få förlossningen att komma igång innan morgonpersonalen kom och tittade till oss.

Om jag inte minns fel kom dem vid 7 halv 8 och även då jag trodde att dem skulle skicka hem oss sa dem till min förvåning att allt var igång. Värkarna var mer intensiva och jag hade öppnat mig mer. Du var äntligen på väg. Vi ringde hem en stund senare och pratade med Siri och min mamma och ljög ihop att vi skulle stanna kvar ytterligare en kontroll och sen få åka hem.

Vid 10 tiden var det verkligen igång och jag fick frågan om bedövning. Jag tyckte att jag hade läget under kontroll och var fortfarande ganska så med och faktiskt även ganska så pigg. Gick på toa, sen duschade jag och sen ut till sängen igen. Strax innan 11 frågade dem om jag ville ha lustgas. ”Nej men det går bra ändå faktiskt” svarade jag då. Två värkar senare höll jag den där lustgasmasken i ett krampaktigt tag och vägrade släppa. Haha.

Då värkarna stannade av lite bestämde vi oss för att vattnet skulle tas och på ungefär en värk öppnade jag mig ca 3-4 cm och fick börja krysta. Och på bara några få krystvärkar var du ute. Innan det hann rummet fyllas på med läkare och flera sköterskor som gjorde allt som stod i deras makt för att du skulle må bra när du kom ut. Hjärtljuden försvann och dem upptäckte att du Algot hade navelsträngen runt halsen. Men all deras proffsiga hjälp gjorde att du mådde bra när du kom ut. Navelsträngen var dessutom extremt kort vilket upptäcktes då dem la upp dig på mitt bröst. AJ!

Vi ringde först till din fina fina storasyster och berättade att hon fått en lillebror. När vi skickade kort på dig sa hon ”åh han är så söt att jag tror jag spricker” Och jag håller verkligen med.

Du var världens finaste lillebror som efter några dagar fick namnet Algot. Det passar dig så fint.

I dag fyller du 4 år. I 4 år har vi fått uppleva livet genom dina ögon. Det är jag så tacksam över. Du ser på saker och ting på ditt egna vis och det är så fint. Du har ett stort hjärta, hetsigt humör och brås nog på mig och min brist på tålamod.

Du kan rita en huvudfoting, du älskar dinosaurier, speciellt triseratops. Du är grym på tv-spel, du gillar bilar och har sen du var ca 3 kunnat en mängd bilmärken. Du älskar att bli kliad på ryggen och killad i håret. Så fort du ser en fotboll börjar du passa och skjuta höjdare, mest med din vänstra fot. Du pratar och har så många kloka saker att säga. Du visar dina känslor väldigt tydligt både när du är glad och ledsen. Du älskar att krypa intill och bara mysa. Att sova i din egna säng tycker du är ytterst onödigt och vill hellre ligga tätt intill mig eller Pappa. Du älskar din storasyster och hon älskar dig, och ni håller faktiskt sams större delen av tiden. Snälla försök att vara lika tighta livet ut. Ni är ett fantastiskt team!

Du är världens absolut bästa Algot och vi älskar dig så mycket att ord inte räcker till. Vad skulle livet vara utan dig? Det ska bli så spännande att få följa dig genom livet och vara med på alla dina påhitt. Du gör alla bus med glimten i ögat och ett bubblande skratt du aldrig kan hålla inne. Skrattet är så smittsamt att det är helt omöjligt att ens försöka bli sur på dig.

Älskade Algot, fortsätt att vara exakt precis som du är. Du är som ingen annan och du är unik.

Jag älskar dig ända till månen och tillbaka.