Vi hade en ganska lätt start i typ två dagar, följt av en lång plågsam uppförsbacke som varade i över 6 månader, innan det planade ut. Men nu kan jag med viss glädje säga att Amningskapitlet är avslutat.
När Algot föddes tänkte jag att jag absolut skulle Amma! Siri ammade tills hon var va 10-11 månader, och jag ville ge detsamma till Algot. Jag minns att det gjorde ont de första veckorna med Siri, riktigt ont precis när hon tog tag och någon minut, sen planade det ut och var mer eller mindre smärtfritt.
De första dagarna spenderade vi på BB jag och Algot eftersom jag hade en infektion behövde Algot kollas lite extra. Dessutom hittade dem ett blåsljud på hans lilla hjärta vilket även det gjorde att vi fick stanna två dagar extra. På BB tyckte jag amningen fungerade bra han fick i sig lite av råmjölken och bröstvårtorna kändes inte helt krossade.
Väl hemma började jag få ont vid varje amning, jag smörjde och luftade och gjorde allt. Inget hjälpte. Efter någon dag rann mjölken till och herregud! Två basketbollar var det, men Algot lyckades amma ändå…misstänker att han hade aningens litet tag dock.
Efter några veckor blev det värre och värre, och sår!!! Fy sjutton säger jag. Varje amningstillfälle bestod av blod svett och tårar!! Och amningstillfällena avlöste varandra med knappt någon tid för brösten att vila. Han åt hela tiden!
Fredrik åkte fram och tillbaka till Apoteket och jag testade Purelan, multimam balm, multimam kompresser, medela kåpor, snäckor, amningsnapp… ja you namn it. Jag vet inte hur många tubar och kompresser jag använde. Men dyrt kan jag säga!
Jag började pumpa för att skona brösten och låta vårtorna läka lite. Men dem gjorde inte det. Dessutom läckte jag helt galet mycket…hela hela tiden.
Amningen som fungerade så otroligt bra med Siri fungerade egentligen inte alls med Algot. Han var väldigt sällan nöjd och han ville som sagt äta mest hela tiden dygnet runt.
Den där ljuvliga matkoman som Siri ofta somnade av inföll sig med Algot väldigt sällan.
Men ibland så såg det ut så här. Och det är just för de där tillfällena…dem där guldkornstillfällena som jag valde att fortsätta amma.
Vet inte hur många gånger Fredrik frågade om vi inte skulle testa ersättning. Men jag viftade liksom bort det. Amningen skulle ju funka! Det var ju så smidigt och så vidare…
Men en dag så gav jag upp och ringde Fredrik så han fick åka från jobbet och köpa ersättning. Jag stod helt enkelt inte ut med smärtan. Algot var inte alls med på noterna och vägrade mest ta flaska med ersättning. Så jag fortsatte härda ut, pumpa,amma och lida. Ammade med amningsnapp (jag testade ungefär 3 olika sorter, utan att hitta någon bra) så vi ammade väldigt sällan ute då det var ganska pilligt att få den där förbannade plastbiten på plats. Jag avskydde den där amningsnappen!
Nu i efterhand förstår jag exakt varför jag inte sluta amma samtidigt som jag kan bli så irriterad på att jag inte slutade! För smärtan som jag stod ut med gjorde att jag inte alls kände det där lyckoruset när allt bara fungerade smärtfritt.
Jag minns känslan av panik inför att han skulle suga tag och jag minns att jag flera gånger inte ens vågade komma i närheten med bröstet. Även detta gjorde att det var svårt att amma var som helst, för det gick liksom inte dölja smärtan.
Som om inte såren i sig var illa nog så fick Algot torsk/svamp i munnen och jag fick det på brösten och troligen även i. Kanske hade jag haft det redan från första början tack vare antibiotikan. Svårt att veta. Hur som helst så behandlades jag för just svamp och Algot med. Men inget fungerade. Vi testade vichyvatten, dactar,dactacort, cortimyc, diflucan osv.
Så 6 månader av smärta, febrilt googlande, överkonsumerande av diverse amningssalvor osv så började det kännas bättre. Jag sa hela tiden att jag ammar 6 månader denna gång sen får det vara slut på det. Men nu när vi var där vid den där milstolpen jag aldrig trodde vi skulle komma till så kändes det inte alls som om det var dags att sluta så Algot fortsatte att amma.
Vid 4 månaders ålder testade vi lite puré och det gick ner. Så ganska snabbt åt han stora portioner och amningen glesades ut lite och jag tror det var just det som gjorde att brösten blev bättre, dem fick chans att återhämta sig helt enkelt. Ungefär nu bestämde han (liksom Siri gjorde när hon var i samma ålder) att endast vänster bröst dög. Så än en gång fick jag gå runt med en tennisboll och en handboll.
Algot har alltid varit ett matvrak. Och när han var just 6 månader åt han mestadels mat på dagen, men ville gärna amma efteråt, även innan vila och så på nätterna.
Runt 8 månader började jag känna att det nog var på väg att upphöra med amningen men då helt plötsligt ville han amma mer och mer. Och nästan snutta sig igenom vissa nätter. Jag var T R Ö T T minst sagt.
Så det blev längre amningsperiod än jag tänkt från början kan jag erkänna. Men nu så har amningen helt naturligt fasats ut och Algot har helt slutat. Det känns jätteskönt och inte det minsta sorgligt om jag ska vara ärlig.
Jag är glad och stolt att jag stod ut så länge som jag gjorde samtidigt som jag tycker att ersättning självklart är lika bra som bröstmjölk. Men jag hade någon fixidé om att jag ville amma så så blev det. Det känns väldigt bra att Algot själv valt att sluta, ett väldigt enkelt avslut på så vis. Han börjar bli stor helt enkelt. Han är världens goaste lille kille. Så charmig att jag smälter och så galet söt att jag vill pussa på honom mest hela tiden. Älskade unge❤️
–Angelica–
Min kloka lilla tjej❤️ här hade vi tagit ett litet depåstopp och handlade proviant. På vägen dit satt hon i fram hos mig men på vägen hem…. 
Ville hon såklart sitta i bak hos kusin Wilma. Dem är så mysiga dem där två! ”Jag älskar kusin Wilma” sa Siri när vi precis körde upp på deras uppfart. Och jag kan bara instämma. 
Kom nu barn så ska vi ta en mysig bild…haha 
