Just i detta ögonblick ligger jag i soffan med Siri sovandes på mig. Hon har det vanliga stadiga greppet om mitt linne. Det är hennes snuttefilt tydligen. Ute yr det ned snö från taken och här inne är det varmt och skönt. Jag har just i detta ögonblick mycket mindre värk i kroppen än vad jag hade igår. Det tackar jag för!
Jag var nämligen hos min chefs pappa igår som har sin praktik på en jättemysig gård i Valtorp. Och vilken fin människa han va. Den första som nog på riktigt har lyssnat på vart jag har ont. När jag har som mest ont osv. Det betyder mycket med någon som tar sig tid och lyssnar. Sen förklarade han på ett så otroligt bra sätt. Och så knakade det lite här och där. Idag känner jag mig mörbultad och min höft gör riktigt ont när jag står. Vilket inte är så konstigt eftersom han fixade till den igår. Och mycket av värken just i höfter m.m beror med all säkerhet på min extrema foglossning. Ja det har ingen på vårdcentralen ens nämnt..dem har å andra sidan inte heller frågat om jag haft foglossning. Fick också med mig lite frågor som jag ska ställa på vårdcentralen och kräva att dem ska ta en del specika blodprover. Jättebra!
Ne nu ska jag passa på att mysa med min sovande lilla Sirismula. Åh vad jag älskat denna lilla söta varelse. Tror anledningen till att hon är så mysig och snäll och glad är för att graviditeten var så jobbig;)
