En vanlig syn här hemma är en sovande Siri som sover på mig. Ett tag ville hon inte alls somna i famnen, ett tag sov hon inget alls på förmiddagen..men det är nog en liten period som är övergående just nu, så jag tänker som så..den här tiden kommer vi aldrig att få tillbaka, så varför stressa runt och passa på att fixa massa saker när Siri sover när jag istället kan mysa. Visst hade det varit nice om hon somnade bra i sängen även vid dagsvilan, men det har vi försökt flera gånger och det vill hon inte helt enkelt.
Jag tror att närhet till mamman och pappan är oerhört viktig de första åren. Och ett tryggt barn är ett lyckligt barn. Och hittills känns det som om vi lyckas väldigt bra på att ge Siri trygghet.
I går traskade hon på ännu fler steg än innan, så sjukt roligt att hon kan gå helt på egen hand. Stora tjejen♥